En viktig diskussion de senaste åren har varit om de nödvändiga reserverna på elmarknaden ska åstadkommas genom normala marknadsmekanismer, dvs med priset som den viktigaste styrparametern, eller om det krävs en kollektiv finansierad effektreserv och hur regelverket i så fall bör utformas. Frågan handlar således ytterst om var gränsen går mellan det som ”marknaden” ska klara och det som ska säkerställas genom reglering. Hösten 2002 lämnade Svenska Kraftnät en utredning till regeringen
där man föreslog att effektbalansen i huvudsak ska klaras med hjälp av normala prismekanismer, men att staten ska förstärka ansvar för landets effektbalans under perioden fram till 2008.
När vi närmar oss en bristsituation kommer spotpriser och balanskraftspriserna att skjuta i höjden. De allra flesta är i dag överens om att en förutsättning för att leveranssäkerhetens ska kunna upprätthållas med normala prismekanismer och att förbrukningen faktiskt påverkas av höga priser. Den främsta anledningen till denna slutsats är att det är väldigt dyrt att hålla produktionsanläggningar i reserv för situationer som förväntas uppstå väldigt sällan – det är billigare att påverka kunderna att dra ner på förbrukningen. Den andra anledningen en ökad priskänslighet ger förutsättningar för en stabilare och mer förutsägbar prisbildning i ansträngda situationer.
Samtidigt som vi vet att en ökad efterfrågerespons behövs ser vi att det finns för lite av den varan i marknaden i dag. Syftet med detta projekt är att visa på konkreta åtgärder som leder till att denna slumrande resurs faktiskt utnyttjas.
För att kunna bedöma hur mycket effektreduktion som är rimligt att räkna med och för att kunna bedöma om det finns någon ekonomi i detta för kunder, elleverantörer och nätägare har det varit nödvändigt att anta något om framtida prisspikar. Vårt agande är att vi kommer att få prisspikar i intervallet 3-10 kronor/kWh under i genomsnitt 40 timmar per år.
Av det arbete som presenteras i denna rapport framstår det som sannolikt att det finns en ganska betydande förmåga och vilja hos kunderna att reducera sin förbrukning förutsatt att de ekonomiska incitamenten är tillräckligt stora. Med de prisspikar vi har antagit torde det vara möjligt att uppnå effektreduktioner på i storleksordningen 2 000 MW, troligen mer. Det bör dock betonas att det inte handlar om en uthållig effektreduktion. Det vi framför allt har studerat är konsekvenserna av en prisspik på tre timmar under morgonen. En stor del av denna potential finns i de många elvärmda villorna. För att realisera denna potential måste ett stort hinder övervinnas. Med den mätutrustning som finns i dag och även den utrustning som är minimikravet efter 2009 är effekthushållning i denna grupp helt ointressant.
I rapporten har vi lyft fem olika affärsmodeller som kan bidra till att realisera den potential som finns. De utgör koncept som är tydliga och relativt enkla att genomföra
samt har en potential att ge ekonomiska fördelar till samtliga inblandade: Kunder, elleverantörer och nätägare.
Den kanske mest intressanta affärsmodellen riktad mot mindre kunder har vi kallat ”Fastpris med Returrätt” efter förebild från Trondheim Energi i Norge. Om den modellen skulle lansera på bred front till mindre kunder i stället för dagens ”Take and Paykontrakt” skulle det öppna för många nya möjligheter.